Pumpa är en mycket populär grönsak som vi använder i många olika rätter, oftast ugnsbakad eller kokt, särskilt under hösten när den är lättillgänglig. Det finns många pumpasorter som lämpar sig för olika tillagningssätt. När vi lagar mat åt oss själva funderar vi ofta på om vi kan dela någon av ingredienserna med vårt husdjur. Kan pumpa då också få en plats i hundens matskål?
Pumpans näringsvärde
Som en vegetabilisk ingrediens kan pumpa vara ett värdefullt tillskott i en BARF-kost. För att inte skada hunden bör den dock endast ges ibland och aldrig användas som ersättning för individuellt rekommenderade kosttillskott eller läkemedel. Pumpa består huvudsakligen av vatten och gör därför den tillagade måltiden fuktigare. Den är lättsmält, men precis som med alla nya ingredienser rekommenderas det att introducera den långsamt och gradvis, så att man kan upptäcka en eventuell intolerans hos hunden. Pumpa är en källa till kostfiber, som stödjer tarmfunktionen och bidrar till normal avföringskonsistens. Den innehåller betakaroten, som är ett förstadium till vitamin A och stödjer en frisk hud, immunförsvaret och normal syn. Kaliuminnehållet stödjer musklernas och nervsystemets funktion. Pumpa bidrar också med vitamin E och C, som fungerar som antioxidanter och skyddar cellerna mot oxidativ stress. Det är en kalorisnål grönsak med mycket låg fetthalt och kan därför ges till överviktiga djur. Pumpa är dock inte en källa till det protein som hunden behöver varje dag; kött måste fortfarande utgöra måltidens grund.
Hur serverar man pumpa?
Om vi vill vara säkra på att pumpa är ett tryggt tillskott för hunden bör vi ge en liten mängd ibland som komplement till en måltid. Den exakta mängden beror på hundens kroppsvikt och individuella tolerans. Pumpan ska alltid räknas in i kostens totala balans. Håll utkik efter eventuella oroande symtom hos hunden. Det ska vara ren pumpa utan salt, socker eller andra kryddor. Den bör inte stekas; det är bäst att koka eller ångkoka pumpan och mixa den till puré. Om du köper färdig pumpapuré ska du kontrollera ingrediensförteckningen. Den får inte innehålla några tillsatser, till exempel sötningsmedel som xylitol, som kan orsaka förgiftning. Dela inte pumpapannkakor eller pumpakaka med hunden. Var också uppmärksam på hur den råa pumpan ser ut. Om den har legat hemma för länge, ser förstörd ut eller har spår av mögel ska hela pumpan genast kastas. Pumpa med bitter smak är inte heller lämplig som föda på grund av den höga halten av skadliga cucurbitaciner. Om de intas i större mängder kan de ge symtom på förgiftning från mag-tarmkanalen, till exempel kräkningar eller diarré. Om hunden har en sjukdom i magsäcken, levern eller tarmarna bör du rådgöra med en veterinär innan du ger pumpa. Här är det särskilt fibermängden som måste beaktas.
Pumpa i hundens matsmältningssystem
Pumpans effekt på matsmältningssystemet beror på fiberinnehållet och på hur mycket vi ger. Det har konstaterats att pumpa, som en rik källa till kostfiber, bidrar till normal avföringskonsistens, ökar avföringens volym och främjar normal tarmmotilitet. Fiber kan hjälpa vid diarré, förstoppning, diabetes eller en alltför hög fetthalt i blodet. Det ger också en mättnadskänsla, vilket är särskilt viktigt vid viktnedgång. Pumpa ensam bör dock aldrig vara hundens enda fiberkälla, eftersom det skulle kräva en stor mängd som kan vara olämplig för kroppen. Det kan minska upptaget av vissa näringsämnen från fodret, till exempel protein, och därmed leda till bristtillstånd. I studier har man sett en ökning av antalet gynnsamma probiotiska bakterier i mag-tarmkanalen hos hundar som fick en blandning med inulin, psylliumfrö och pumpa.
Hur är det med fröna?
Pumpafrön har en hög fetthalt och därmed ett högt kaloriinnehåll. De innehåller dock gynnsamma omättade fettsyror, vitamin E samt zink, fosfor, järn och magnesium. Tänk på att servera fröna i en säker form: De måste vara torkade och skalade, helst finfördelade och blandade i fodret för att minska risken för kvävning. De bör helst användas som ett sporadiskt tillskott. I hemlagad kost används pumpafröolja också ibland som ett komplement, främst för att stödja hud och päls samt urinvägar och prostata, särskilt hos äldre hundar (som stödjande tillskott).
Källor:
- National Research Council. (2006). Nutrient requirements of dogs and cats. The National Academies Press. https://doi.org/10.17226/10668
- U.S. Department of Agriculture, Agricultural Research Service. FoodData Central. https://fdc.nal.usda.gov/
- Spears, J. K., & Beloshapka, A. (2024). Evaluation of pumpkin and inulin using canine- and feline-specific intestinal in vitro fermentation assays. Journal of Veterinary Internal Medicine, 38(1), 530. https://doi.org/10.1111/jvim.16913
- Freeman, L. M. (2017, September 1). The problem with pumpkin. Petfoodology, Cummings School of Veterinary Medicine at Tufts University.