Zink - betydelse för hundens hälsa
Zink är ett grundämne som är nödvändigt för att hundens kropp ska fungera normalt. Det beror på att zink spelar en aktiv roll i många olika fysiologiska processer, både som beståndsdel i och aktivator av ett flertal enzymer. Det medverkar i omsättningen av nukleinsyror och kolhydrater, proteinsyntesen samt cellernas differentiering och delning. Zink bidrar till att smak- och luktsinnet fungerar normalt och har betydelse för tillväxt och utveckling. Utan zink kan hundens immunförsvar försvagas avsevärt. Det medverkar också i hudens regenerationsprocesser och sårläkning. Zink är dessutom nödvändigt för produktionen av hormoner som testosteron, binjurebarkshormoner och insulin. Det behövs för det enzymbaserade antioxidantsystemet, som begränsar bildningen av reaktiva syreföreningar. Detta är särskilt viktigt för sporthundar.
Hur tas zink upp?
Zink tas huvudsakligen upp i tolvfingertarmen, jejunum och ileum och i mindre utsträckning även i magsäcken. Regleringen av upptaget är inte fullständigt klarlagd. Man vet dock att den har samband med vissa beståndsdelar i kosten. Fytater hämmar upptaget av zink genom att binda till grundämnet och bilda olösliga komplex. De finns framför allt i fullkornsprodukter, baljväxter, nötter och frön (till exempel pumpakärnor och linfrön). Det finns också föreningar som ökar upptaget av zink. Dit hör citrater, pikolinater, EDTA och vissa aminosyror (till exempel glutamat och histidin). Levern spelar den viktigaste rollen i omsättningen av zink. Om nivån överstiger de fysiologiska gränserna binds överskottet till metallotionein, ett protein som sannolikt binder och lagrar metaller och bidrar till avgiftning. Zink utsöndras med avföringen och kan utgöras av både oupptaget zink och zink av endogent ursprung (bland annat från bukspott eller galla).
Indikatorer på zinknivån
Hundens zinkstatus kan undersökas. Det övergripande behovet bedöms utifrån koncentrationen av grundämnet i kroppen, som mäts med hjälp av biomarkörer. Det är dock nödvändigt att välja en biomarkör med tillräcklig känslighet som är så specifik som möjligt, men samtidigt så lite invasiv som möjligt, och detta är ingen enkel uppgift. En exakt bedömning av behovet är värdefull när man planerar eventuella tillskott eller justeringar av foderstaten.
En zinkrik kost
Den viktigaste naturliga källan till zink är muskelkött (nötkött innehåller mest, medan fågelkött innehåller betydligt mindre). Lever har ett lägre innehåll. Zink finns också i äggula och fisk (bland annat regnbåge, lax och karp). Vegetabiliska livsmedel som ris, morötter och äpplen innehåller mindre mängder zink. Vatten bidrar också med en del av detta grundämne.
Bara genom kosten?
Intressant nog kan zink, utöver via hundens foder, även komma in i kroppen genom luftvägarna. Zink har påvisats i olika koncentrationer i hushållsdamm, vilket innebär att hundar inte bara kan andas in det utan också få i sig det genom att slicka på olika ytor i hemmet.
Zink och BARF
I en BARF-kost som inte är korrekt balanserad förekommer zinkbrist förhållandevis ofta. När man sammanställer hundens foderstat med hänsyn till zinkinnehållet bör man rådgöra med en veterinär och följa AAFCO:s rekommendationer. Man bör också tänka på att biotillgängligheten för zink i kommersiellt hundfoder skiljer sig från biotillgängligheten för zink från naturliga källor i hemlagad mat. I studier på fjäderfä konstaterades exempelvis att biotillgängligheten för zink från både rått och tillagat kött var 40 % högre än för zink i form av sulfat. Tillskott måste också ges med försiktighet för att undvika en farlig överdosering, som du kan läsa mer om i nästa artikel.
Källor:
- Wedekind, K. J., Yu, S., Kats, L., Paetau-Robinson, I., & Cowell, C. S. (2010). Micronutrients: Minerals and vitamins. W M. S. Hand, C. D. Thatcher, R. L. Remillard, P. Roudebush, & B. J. Novotny (Eds.), Small Animal Clinical Nutrition (5th ed., Chapter 6). Mark Morris Institute.
- Pereira, A. M., Maia, M. R. G., Fonseca, A. J. M., & Cabrita, A. R. J. (2021). Zinc in dog nutrition, health and disease: A review. Animals,** 11(4), Article 978. https://doi.org/10.3390/ani11040978
- Mirowski, A. (2013). Cynk w żywieniu psów i kotów. Część II. Wpływ rodzaju diety na zaopatrzenie w cynk. Życie** Weterynaryjne,** 88(6), 466–468.
- Mirowski, A. (2013). Cynk w żywieniu psów i kotów. Część III. Wskazania do suplementacji, naturalne źródła pokarmowe. Życie** Weterynaryjne,** 88(7), 569–572.