Tillbaka till kunskapsbanken

Förhållandet mellan linolsyra och α-linolensyra (LA:ALA) i hundars och katters kost

En kort guide till betydelsen av Förhållandet mellan linolsyra och α-linolensyra (LA:ALA) i näring för hundar och katter.

Förhållandet mellan linolsyra och α-linolensyra (LA:ALA)

Linolsyra (LA, omega-6) och alfa-linolensyra (ALA, omega-3) är två "modersyror" bland fleromättade fettsyror som konkurrerar om samma enzymer för desaturering och kedjeförlängning. Därför är det deras inbördes proportion som är avgörande vid utvärdering av en diet, inte bara den totala mängden LA. I kosten för landlevande djur dominerar LA kraftigt, så utan justering blir förhållandet LA:ALA lätt extremt förskjutet mot omega-6.

Varför proportionen är viktigare än mängden

Ju mer LA som finns i kosten, desto mer blockeras omvandlingen av ALA – en process som redan är ineffektiv: hos hundar omvandlas endast några få procent av ALA till EPA, och mängden som blir till DHA är praktiskt taget försumbar; katter har nästan noll förmåga till denna omvandling [1] [2]. Dieter rika på fågel och skinn ger stora mängder LA, vilket ytterligare hämmar den redan ineffektiva ALA-omvandlingen [3]. Praktisk slutsats: värdet av LA eller ALA kan inte tolkas meningsfullt utan att se till det bredare förhållandet mellan omega-6 och omega-3.

Vad detta innebär i praktiken

  • Extremt högt LA:ALA (mycket omega-6, spår av ALA) – typiskt för en diet baserad på fågel och fläsk, vilket förskjuter profilen i en proinflammatorisk riktning [2]. Men försök inte korrigera detta med linfröolja – ALA är 10–20 gånger mindre effektivt än sardiner, skarpsill eller algolja, och för katter är det i princip värdelöst [2] [4]. En meningsfull korrigering är att tillsätta färdig EPA och DHA från havsfisk, inte att öka mängden ALA. Mer information finns i artikeln EPA och DHA.
  • Lågt LA – i en rå diet med något animaliskt fett är detta i praktiken ouppnåeligt; om kalkylatorn visar brist är problemet oftast en för mager diet totalt sett, inte brist på själva LA [1]. Att rotera köttslag (mindre fågel, mer nötkött/lamm) är det enklaste sättet att få en bättre profil. Mer information finns i artiklarna Linolsyra och Alfa-linolensyra.
  • Om kosten innehåller fisk eller fisk-/algolja 2–3 gånger i veckan kan du i praktiken bortse från själva LA:ALA-förhållandet – då är balansen mellan LA, EPA och DHA viktigare [2]. Varje ökat intag av PUFA höjer dessutom behovet av E-vitamin [1].

Källor

  1. National Research Council (2006). Nutrient Requirements of Dogs and Cats. National Academies Press. https://nap.nationalacademies.org/catalog/10668/nutrient-requirements-of-dogs-and-cats
  2. Burron S, Richards T, et al. (2024). The balance of n-6 and n-3 fatty acids in canine, feline, and equine nutrition: exploring sources and the significance of alpha-linolenic acid. J Anim Sci. https://doi.org/10.1093/jas/skae143
  3. Bauer JE, Dunbar BL, Bigley KE (1998). Dietary flaxseed in dogs results in differential transport and metabolism of (n-3) polyunsaturated fatty acids. https://doi.org/10.1093/jn/128.12.2641S
  4. Bauer JE (2016). The essential nature of dietary omega-3 fatty acids in dogs. JAVMA 249(11):1267. https://doi.org/10.2460/javma.249.11.1267