Jod är ett spårämne, vilket innebär att hundens organism endast behöver det i mycket små mängder. Trots detta kan dess betydelse inte överskattas. Enbart kött och inälvor i en BARF-kost räcker inte för att täcka behovet av detta grundämne, och därför behövs i regel tillskott, helst i form av preparat baserade på ingredienser av naturligt ursprung. Det är viktigt att alltid noggrant beräkna rätt dos för vår fyrbenta vän utifrån FEDIAF:s riktlinjer och NRC:s normer, eftersom både överskott och brist på jod kan vara skadligt för hälsan.
Vilka funktioner har jod?
Jod ingår framför allt i sköldkörtelhormoner som tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3). Dessa hormoner fyller många viktiga funktioner i organismen. De ansvarar för en korrekt temperaturreglering och reglerar ämnesomsättningen. Deras roll i fortplantningsprocesserna är oumbärlig. De bidrar även till cirkulationssystemets och muskelsystemets funktion. De har stor betydelse hos unga djur genom att säkerställa en korrekt tillväxt samt fysisk och psykisk utveckling. Detta hänger samman med deras påverkan på hypofysen och könskörtlarna. De är också nödvändiga för vävnadernas differentiering och mognad. Jod bidrar dessutom till att bibehålla hudens och pälsens normala skick.
Reglering av koncentrationen i blodet
Jod tas regelbundet upp av sköldkörteln genom aktiv transport. Tack vare denna mekanism hålls tillförseln vid ett lämpligt intag på en ungefär konstant nivå, även om halten av jodid i blodplasman varierar. Det tyreoideastimulerande hormonet (TSH), som frisätts från hypofysen, medverkar också till att reglera sköldkörtelcellernas upptag av jod. Sköldkörtelhormonernas verkan kontrolleras dessutom med hjälp av neurotransmittorer, hormoner och enzymer i centrala nervsystemet, hypofysen, cirkulationssystemet och perifera vävnader.
Är tillskott nödvändigt?
Behovet av jod beror på hundens fysiologiska tillstånd och kost. Det ökar hos tikar under digivningsperioden, eftersom organismen utsöndrar ca 10% av spårämnet via mjölken. När det gäller kosten måste tillförseln av jod vara större om den innehåller relativt stora mängder strumaframkallande ämnen, så kallade goitrogener, som hämmar upptaget av jod och stör sköldkörtelns funktion. Dessa finns i ärtor, jordnötter, soja och linfrön. Jodtillskott är också ofta lämpligt om kosten innehåller ett överskott av vissa mineralämnen, såsom arsenik, bromider, fluorider, kobolt, kalium, kalcium eller mangan. Den korrekta jodnivå som vårt djur behöver fastställs bäst utifrån FEDIAF:s riktlinjer och NRC:s normer. För sjuka djur är det bäst att rådgöra med en veterinär för att undvika risken för biverkningar till följd av exempelvis interaktioner med andra tillskott eller läkemedel. När jod tillsätts i kosten är det lätt att ge för mycket, eftersom preparat av naturligt ursprung ofta används, vanligen baserade på Kelp-alger, där koncentrationen av grundämnet kan variera mellan olika partier. Detta beror bland annat på tidpunkten och platsen för skörden, graden av förorening i vattenområdet och vilken del av organismen produkten kommer från. Därför bör man alltid läsa innehållsdeklarationen på den aktuella förpackningen noggrant.
Källor i kosten
Kött och inälvor är måttliga källor till jod i kosten och räcker inte i sig för att täcka behovet. Havsfisk, ägg och joderat salt är rikare källor. Det är mycket vanligt att ge tillskott baserade på Kelp-havsalger, som har en mycket hög men, som nämnts ovan, även varierande jodhalt.
Vad orsakar en för låg jodhalt i kosten?
Jodbrist i kosten orsakar störningar i sköldkörtelns funktion och en för låg produktion av hormonerna T3 och T4, vilket innebär hypotyreos, som diagnostiseras relativt sällan hos hundar. Tillståndet kan dock förekomma hos hundar som utfodras med en BARF-kost utan tillskott eller med otillräckliga tillskott, och sådana fall har dokumenterats. I dessa fall observerades en dubbelsidig förstoring av sköldkörtelns lober och en mindre ökning av kroppsvikten. När en korrekt tillförsel av jod genom kosten säkerställdes återgick sköldkörteln till normal funktion. För lite jod i kosten hos en dräktig eller digivande tik kan orsaka utvecklingsstörningar hos avkomman.
Kan jod överdoseras?
Vid oförsiktig användning av tillskott är det tyvärr lätt att överdosera jod. En för hög koncentration kan också orsaka funktionsproblem i sköldkörteln och hypotyreos. Symtomen kan inte alltid upptäckas omedelbart. De beror på djurets ålder och hälsotillstånd samt på dosen och hur länge organismen har utsatts för ett överskott av jod. Symtomen omfattar apati, minskad aktivitet, viktökning som inte beror på kosten och sämre köldtolerans. Pälsens skick försämras. En överdos av jod kan vara särskilt riskfylld för valpar, som har ett mycket känsligt hormonsystem.
Källor
- Wedekind, K. J., Yu, S., Kats, L., Paetau-Robinson, I., & Cowell, C. S. (2010). Micronutrients: Minerals and vitamins. W M. S. Hand, C. D. Thatcher, R. L. Remillard, P. Roudebush, & B. J. Novotny (Eds.), Small Animal Clinical Nutrition (5th ed., Chapter 6). Mark Morris Institute.
- Lim, S., Sohn, S.-J., & Hong, Y.-J. (2026). Case report: Diet-associated iodine-deficiency goitrous hypothyroidism in a dog: A longitudinal clinical, endocrine, and ultrasonographic evaluation. Frontiers in Veterinary Science, 13, Article 1761152.
- Castillo, V. A., Lalia, J. C., Junco, M., Sartorio, G., Márquez, A., Rodriguez, M. S., & Pisarev, M. A. (2001). Changes in thyroid function in puppies fed a high iodine commercial diet. The Veterinary Journal, 161(1), 80–84.