Tiamin (vitamin B1) tillhör gruppen vattenlösliga vitaminer. Det lagras inte i tillräckliga mängder i kattens kropp och måste därför tillföras regelbundet via fodret. På så sätt undviker man att alla reserver förbrukas; de kan vara uttömda på bara ett par veckor. Alla former av tiamin i kroppen har inte kartlagts i detalj, men vissa kommersiella kattfoder har återkallats på grund av för låg halt, vilket understryker vitaminets betydelse.
Vilken roll spelar tiamin?
Tiamin är ett mycket viktigt vitamin i kattens kost, och brist kan leda till allvarliga, hälsovådliga följder som ofta blir bestående. I form av TDP (tiamindifosfat) deltar det i kolhydratmetabolismen och syntesen av nukleotider. Det bidrar också till nervsystemets normala funktion, sannolikt både i fri form och bundet till fosfatgrupper.
Vilka livsmedel innehåller tiamin?
Katter bildar inte tiamin själva, så vi måste tillföra det via fodret. Det har fastställts att deras dagliga behov är två till fyra gånger större än hundars. Detta hänger samman med ämnesomsättningen, men de exakta orsakerna till skillnaden har ännu inte kartlagts. De främsta tiaminkällorna i en BARF-kost är hjärtan från nöt, fjäderfä och lamm. Det finns i något mindre mängder i fläskkött, lever, äggulor och öljäst. Var särskilt försiktig med rå fisk av vissa arter, såsom karp, sill och makrill. De innehåller enzymet tiaminas, som bryter ned tiamin. Ett alltför stort intag av dessa fiskar kan därför orsaka brist. Det kan undvikas genom att välja fisk utan tiaminas (t.ex. lax, öring, torsk eller hälleflundra) eller genom att värmebehandla fisken (koka den). Frysning inaktiverar inte tiaminas.
Hur är det med tillagning?
Tillagning leder till förluster av vitamin B1 eftersom det är känsligt för höga temperaturer. Hur mycket tiamin som går förlorat beror på temperaturen, tillagningstiden och tillagningsmetoden. En del kan hamna i kokvattnet, så det är bra att inte hälla bort det utan i stället tillsätta det i kattens skål. Allt detta måste – utöver behovsvärdena från FEDIAF och NRC – beaktas när måltidens tiaminhalt fastställs.
Hur undviker man brist?
Tiamin lagras inte i kroppen i tillräckliga mängder, och ett överskott utsöndras i urinen. Det viktigaste sättet att förebygga brist är därför att tillföra det regelbundet via fodret. Vid hemlagad kost bör man också vara uppmärksam på antitiaminföreningar (tiaminantagonister) i de olika ingredienserna. De förändrar tiaminets kemiska struktur och inaktiverar det. De kan vara av både syntetiskt och naturligt ursprung. Tiaminaser, som är enzymer, är exempel på sådana föreningar. Som nämnts ovan finns de i vissa fiskarter, men också i utvalda kräftdjur och bakterier. Deras värmekänslighet varierar, och även efter tillagning kan man därför inte alltid vara säker på att de är 100 % inaktiverade. Regelbunden utfodring med sådana produkter kan leda till tiaminbrist. Svavelföreningar omvandlar i sin tur tiamin till tiamindisulfid, som har låg biotillgänglighet. Därför bör man vara försiktig med kött som konserverats med sulfiter. Studier har visat att proteiner och fetter i kosten minskar det metabola behovet av vitamin B1 mer än kolhydrater gör. Detta beror sannolikt på tiaminets roll i kolhydratmetabolismen och det ökade behovet i citronsyracykeln (vid nedbrytningen av kolhydrater från fodret). Katten får inte heller den rekommenderade regelbundna dosen tiamin om det totala foderintaget minskar, till exempel vid anorexi eller hyporexi. Symtom på tiaminbrist omfattar synförlust, vidgade pupiller utan reaktion på ljus, koordinationsstörningar, sned huvudställning, ataxi och kramper samt nedsatt aptit och apati. Laboratoriestudier har också visat vävnadsförändringar såsom nekros i hjärnvävnaden och blödningar i periferin.
För mycket tiamin
Med en naturlig och välbalanserad BARF-kost riskerar katten inte att få för mycket tiamin. Ett eventuellt överskott filtreras fortlöpande av njurarna och utsöndras i urinen.
Källor
- Moon, S.-J., Kang, M.-H., & Park, H.-M. (2013). Clinical signs, MRI features, and outcomes of two cats with thiamine deficiency secondary to diet change. Journal of Veterinary Science, 14(4), 499–502.
- Kritikos, G., Parr, J. M., & Verbrugghe, A. (2017). The role of thiamine and effects of deficiency in dogs and cats. Veterinary Sciences, 4(4), Article 59.
- National Research Council (2006). Nutrient Requirements of Dogs and Cats, kap. 6. National Academies Press.
- Hilker DM, Peter OF (1966). Thiaminase in Fishery Products: A Review.