Protein

Protein är grundbulten i en köttätares kost. Det bygger upp muskler, enzymer, hormoner och antikroppar, samt deltar i sårläkning och syretransport [1]. I en råfoderdiet baserad på muskelkött finns protein vanligtvis i riklig mängd – det verkliga problemet är oftast inte "för få gram", utan för låg kvalitet på proteinet.

Var det finns: Muskelkött (fågel, nöt, lamm, vilt, kanin), hjärta, fisk och ägg ger en komplett uppsättning aminosyror. Inälvsmat (lever, njure) har en utmärkt aminosyraprofil, men tillsätts främst för vitaminer och mineraler, inte som den huvudsakliga proteinkällan.

Kvalitet viktigare än kvantitet

Kollagen från ben, brosk, hud, öron, halsar och tassar räknas i kalkylatorn som "protein", men ur aminosyrasynpunkt är det nästan värdelöst – det har försumbara mängder tryptofan och svavelhaltiga aminosyror [2]. En diet med 45 g protein, där en stor del utgörs av kollagen, ger i praktiken mindre användbart protein än en diet med 38 g som kommer från muskelkött och hjärta. Basera kosten på muskelkött (70–80 % av köttdelen), inte på kollagenrika delar.

Artskillnader

Hunden (en fakultativ köttätare) reglerar sin proteinomsättning beroende på tillgång och kan vid brist spara på proteinet till viss del. NRC-normen för en vuxen hund är ca 25 g protein / 1000 kcal [1].

Katten (en obligat köttätare) har en konstant hög aktivitet av enzymer som bryter ner protein – den förbränner protein oavsett hur mycket den får i sig, så vid brist börjar den bryta ner sin egen muskelmassa. Därför är dess behov ungefär dubbelt så högt: NRC-normen för en vuxen katt är ca 50 g / 1000 kcal [1].

Brist: Gradvis förlust av muskelmassa (djuret magrar trots att det äter), matt och spröd päls, långsammare sårläkning, sämre immunförsvar och hos unga djur – hämmad tillväxt. Inom BARF beror brist sällan på en bokstavligt talat liten mängd kött – oftare beror det på ett överskott av kollagen eller en för mager diet, där kroppen förbränner aminosyror för energi istället för att bygga vävnad med dem.

Överskott: Myten om att "för mycket protein skadar njurarna" har inget stöd hos friska djur – överskottet av aminosyror bryts helt enkelt ner och urea utsöndras [1] [3]. Att begränsa protein är endast meningsfullt vid befintlig njursjukdom och under uppsikt av veterinär. Den enda verkliga risken med en proteinrik diet är så kallad "rabbit starvation" – ett överskott av magert protein vid en dramatisk brist på fett (t.ex. bantning på enbart kycklingbröstfilé utan skinn).

För den vetgirige

Rått muskelprotein smälts till över 90 % och har ett biologiskt värde på över 90, medan kollagen – på grund av bristen på tryptofan – har ett värde nära noll [2] [4]. Hos djur som äter råfoder kan urea i blodet (BUN) vara fysiologiskt högre än hos djur som äter torrfoder – detta är en konsekvens av ett högre proteinintag och inte i sig ett tecken på sjukdom. Tolka alltid värdet tillsammans med kreatinin, SDMA och den kliniska bilden [3].

Källor

National Research Council (2006). Nutrient Requirements of Dogs and Cats. National Academies Press. https://nap.nationalacademies.org/catalog/10668/nutrient-requirements-of-dogs-and-cats
Li P, Wu G (2023). Amino acid nutrition and metabolism in domestic cats and dogs. Journal of Animal Science and Biotechnology 14:19. https://doi.org/10.1186/s40104-022-00827-8
Hand MS, Thatcher CD, Remillard RL, Roudebush P, Novotny BJ (2010). Small Animal Clinical Nutrition, 5th Edition. https://www.markmorrisinstitute.org/sacn5.html
Lyu Y, Wu C, Li L, Pu J (2025). Current Evidence on Raw Meat Diets in Pets. Animals 15(3):293. https://doi.org/10.3390/ani15030293