Fibrer

Fibrer är en kolhydratfraktion som hundens eller kattens kropp inte kan bryta ner med egna enzymer. Det är inte ett "essentiellt" näringsämne – det finns inget fastställt minimibehov i NRC-normerna [1]. Trots detta fyller fibrer i rimliga mängder nyttiga funktioner i tarmen. Under ett och samma namn döljer sig två olika typer (se även Kolhydrater):

• Lösliga fibrer (pektiner, inulin, betaglukaner) – fermenteras inte av djuret självt, men fermenteras av bakterier i tjocktarmen till kortkedjiga fettsyror (SCFA: butyrat, propionat, acetat), vilka ger näring åt tarmcellerna, stöder tarmbarriären och verkar antiinflammatoriskt [2]. Källor: pumpa, äpple utan skal, psylliumfröskal.
• Olösliga fibrer (cellulosa, hemicellulosa, lignin) – fermenteras inte, ökar mekaniskt avföringens volym och reglerar tarmpassagen. Källor: bladgrönsaker, skal, stjälkar. Hos katten fyller ben, brosk och päls från bytesdjur denna roll i naturen.

Förekomst: Finns uteslutande i vegetabiliska råvaror. Inom BARF används oftast grönsaker och frukter eller specifika tillskott (pumpa, psylliumfröskal). Hunden kan inte bryta ner cellulosa – råa, ej mixade grönsaker passerar nästan osmälta, så det är fördelaktigt att mixa eller lätt koka dem. Katten behöver minst vegetabiliska fibrer och det bör inte vara en fast del av dess kost.

Brist: Förekommer inte som en klinisk diagnos – det finns ingen "fiberbrist" hos hund eller katt [1]. En kost bestående av kött, ben och inälvsmat utan tillsatta fibrer är fullgod. I praktiken kan en kost med mycket lågt fiberinnehåll hos vissa djur vara kopplad till hårdare avföring eller (hos katter) hårbollar – då kan ett litet, avsiktligt tillskott av lösliga fibrer vara till hjälp.

Överskott: En för hög andel fibrer späder ut kostens näringsvärde, kan orsaka lös avföring, gasbildning och större avföringsvolym, samt försämra upptaget av vissa mineraler [2]. En hög andel fibrer (särskilt från baljväxter) har i vissa fall kopplats till sämre taurinbalans hos hundar – mekanismen är inte helt klarlagd [3]. Betrakta därför fibrer som ett verktyg, inte som en ingrediens att "tillsätta för hälsans skull".

När fibrer kan vara användbara

Ett litet tillskott av lösliga fibrer (pumpa, psylliumfröskal) hjälper vid förstoppning och lös avföring, hos katter vid hårbollar, och hos hundar med känslig tarm eller IBD kan det vara stödjande. Hos djur med diabetes saktar det ner glukosupptaget, och hos överviktiga djur ökar stärkelserika grönsaker måltidens volym med ett lågt kaloriinnehåll. Detta är avsiktliga och individuella användningsområden – inte en koststandard.

Källor

1. National Research Council (NRC) (2006). Nutrient Requirements of Dogs and Cats — inget fastställt minimibehov för fibrer. National Academies Press. https://nap.nationalacademies.org/catalog/10668/nutrient-requirements-of-dogs-and-cats
2. Hand MS, Thatcher CD, Remillard RL, Roudebush P, Novotny BJ (2010). Small Animal Clinical Nutrition, 5th Edition. https://www.markmorrisinstitute.org/sacn5.html
3. McCauley SR, Clark SD, Quest BW, Streeter RM, Oxford EM (2020). Review of canine dilated cardiomyopathy in the wake of diet-associated concerns. J Anim Sci 98(6):skaa155. https://doi.org/10.1093/jas/skaa155