Tillbaka till kunskapsbanken

Taurin i hundars och katters kost

En kort guide till betydelsen av Taurin i näring för hundar och katter.

Taurin

En specifik svavelhaltig aminosyra som inte bygger upp muskelprotein, utan förekommer i fri form i vävnaderna. Dess högsta koncentration finns där cellerna arbetar som hårdast: i hjärtat, näthinnan, hjärnan och musklerna. Den är avgörande för fettsmältningen eftersom den binder till gallsyror [1].

Artskillnaden är här fundamental. Hunden kan producera taurin i levern från metionin och cystein (se Metionin och cystin), så vid en väl sammansatt köttbaserad diet är brist sällsynt hos hund — NRC klassificerar taurin hos hund som villkorligt essentiellt [1]. Katten saknar i praktiken denna förmåga (obetydlig aktivitet av cysteinsulfinsyradekarboxylas), och dessutom förlorar katten konstant taurin genom obligatorisk bindning till gallsyror — den kan inte ställa om till glycin på samma sätt som hunden. Därför är taurin för katten en absolut essentiell aminosyra som måste tillföras via kosten varje dag [1]. Taurin försvinner med vatten — att hälla ut köttsaft efter upptining eller buljong efter kokning är att slösa bort taurin.

Förekomst: Endast i animaliska vävnader. Den rikaste och säkraste källan är hjärta (kyckling, nöt, kalkon, får) — inom BARF räknas detta som muskelkött, inte inälvsmat. Mörkt kött (lår, underben, anka) innehåller betydligt mer taurin än ljust kött (bröst). Som riktmärke: nöthjärta ca 60–120 mg/100 g, kycklinglår ca 30–60 mg/100 g — men innehållet i kött varierar kraftigt, upp till 2–3 gånger mellan olika partier [1]. Hos katter är det vanligt med extra tillskott av ren taurin.

Brist: Utvecklas i det dolda — när symtomen blir synliga kan vissa skador redan vara oåterkalleliga. Hos katt är det en multiorgankatastrof: dilaterad kardiomyopati (DCM, potentiellt dödlig) [2], central retinal degeneration som leder till oåterkallelig blindhet [3], reproduktionsproblem och defekter i kullar. Hos hund är brist mer sällsynt, men möjlig — främst DCM [4]. Risken är högre hos predisponerade raser (golden retriever, newfoundlänning, amerikansk cocker spaniel, vissa linjer av dobermann), även på en bra diet [5]. Det främjas även av en hög andel fibrer eller baljväxter samt tarmdysbios [6].

Överskott: Existerar i praktiken inte. Taurin är vattenlösligt, och ett överskott — från kosten eller tillskott — utsöndras effektivt via urinen [1]. Just denna riskprofil (oåterkallelig brist vs. noll risk för överskott) motiverar säkerhetsmarginalen i form av tillskott hos katter.

Tillskott — när är det meningsfullt

Hos hund på en typisk BARF-diet behövs inget rutinmässigt tillskott; det bör endast övervägas hos predisponerade raser, vid tarmsjukdomar, efter antibiotikabehandling eller vid en fiberrik diet. Hos katt är en dos på 250–500 mg dagligen ett vanligt och förnuftigt skydd — med tanke på den stora variationen av taurininnehåll i kött och oförutsägbara förluster vid malning och frysning. Det går att komponera en korrekt diet utan hjärta om taurin räknas ut och kompletteras med tillskott. Katter med redan diagnostiserad DCM kräver terapeutiska doser under veterinärs överinseende [2].

Källor

  1. National Research Council (NRC) (2006). Nutrient Requirements of Dogs and Cats. National Academies Press. https://nap.nationalacademies.org/catalog/10668/nutrient-requirements-of-dogs-and-cats
  2. Pion PD, Kittleson MD, Rogers QR, Morris JG (1987). Myocardial failure in cats associated with low plasma taurine: a reversible cardiomyopathy. Science 237(4816):764-768. https://doi.org/10.1126/science.3616607
  3. Hayes KC, Carey RE, Schmidt SY (1975). Retinal degeneration associated with taurine deficiency in the cat. Science 188(4191):949-951. https://doi.org/10.1126/science.1138364
  4. Sanderson SL (2006). Taurine and carnitine in canine cardiomyopathy. Vet Clin North Am Small Anim Pract 36(6):1325-1343. https://doi.org/10.1016/j.cvsm.2006.08.010
  5. Kaplan JL, Stern JA, Fascetti AJ, et al. (2018). Taurine deficiency and dilated cardiomyopathy in golden retrievers fed commercial diets. PLoS ONE 13(12):e0209112. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0209112
  6. McCauley SR, Clark SD, Quest BW, Streeter RM, Oxford EM (2020). Review of canine dilated cardiomyopathy in the wake of diet-associated concerns. J Anim Sci 98(6):skaa155. https://doi.org/10.1093/jas/skaa155